Länsstyrelsen spårar källor till PFAS i Botkyrkas vatten

Rör som leder ut i ett dike

När Länsstyrelsen i Stockholms län under 2019 och 2021 undersökte förekomsten av PFAS-ämnen i länets sjöar och vattendrag visade det sig att Älvestabäcken i Botkyrka kommun hade det näst mest förorenade vattnet i länet. Vad beror de höga halterna på? Den frågan har länsstyrelsen nu försökt svara på genom en omfattande källspårning i och omkring sjön Aspen.

Länsstyrelsen i Stockholms län har, inom ramen för LIFE IP Rich Waters, arbetat med att kartlägga förekomsten av per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) i länets sjöar och vattendrag. Under vintern 2019 och hösten 2021 utförde länsstyrelsen screening-kampanjer för att få en bättre överblick över var det finns förhöjda halter av PFAS (länk). Vissa av de platser som visade höga halter av PFAS-ämnen var kända sedan tidigare. Det gäller till exempel vatten i anslutning till förorenade områden som brandövningplatser och Arlanda flygplats. Men några påverkade platser var okända sedan tidigare. Bland annat upptäcktes kraftigt förhöjda halter av PFAS i utloppet från sjön Aspen i Botkyrka kommun. Utloppet ligger i en bäck, Älvestabäcken, som rinner till Tullingesjön. För att spåra källan till PFAS-ämnena samlade länsstyrelsen in ytvatten från 17 platser i och omkring Aspen under våren och lät analysera proverna. Endast ett av proverna innehöll alla de 13 undersökta PFAS-ämnena. Provet kom från en liten damm med dagvatten från Tuna industriområde, strax ovanför utsläppspunkten i sjön Aspen.

– Det är därför troligt att den höga PFAS-belastningen i Aspen och Älvestabäcken kommer från Tuna industriområde, säger Johannes Knulst, som har ansvarat för mätningarna.

– Tack vare de nya mätningarna har vi kunnat identifiera en betydande påverkanskälla till PFAS. Utsläppet har troligen pågått under en längre tid, vilket har lett till att dessa ämnen har spritt sig igenom hela sjön och längs med hela Älvestabäcken. De följer sedan med vattnet vidare ut i Mälaren, fortsätter han.

Eftersom det finns flera verksamheter kopplade till dagvattensystemet i området behövs nu en lokal utredning för att identifiera var utsläppen kommer ifrån. Förhoppningen är även att metoden för källspårning kan användas av tillsynsmyndigheter på andra platser.