Frågan om kulturmiljöer i och vid vatten är aktuell, inte minst i samband med den nationella planen för omprövning av vattenkraften. Hur kan vi på bästa sätt kombinera åtgärder för fria vandringsvägar för fisk och samtidigt bevara våra kulturmiljöer för kommande generationer? Den frågan diskuterades förra veckan, under ett välbesökt webbinarium arrangerat av LIFE IP Rich Waters.
Drygt 80 deltagare från nationella myndigheter, länsstyrelser, kommuner och intresseföreningar medverkade i webbinariet och fick ta del av olika perspektiv på frågan om kulturmiljöer och vattenvårdsåtgärder.
– Frågan om att återställa fria vandringsvägar för fisk och bevarandet kulturmiljöer framställs ofta som en konflikt. Så behöver det inte vara – det finns många goda exempel på lösningar där man har tagit hänsyn till båda dessa intressen, säger Jonas Berglind, samordnare för tema Fria vandringsvägar inom projektet.
Kulturmiljöers känslighet
Med begreppet kulturmiljö menas en miljö som påverkats av människans verksamhet och aktiviteter. Det kan vara en enskild anläggning eller lämning – eller en hel bygd. Många kulturmiljöer är kopplade till just vatten och anläggningar där vattnet använts som kraftkälla. Riksantikvarieämbetet har därför tagit fram en metod för att bedöma kulturmiljöers känslighet vid vattenvårdsåtgärder. Under webbinariet presenterade Cissela Génetay, utredare vid Riksantikvarieämbetet, metoden och visade exempel på hur olika kulturmiljöer kan påverkas av åtgärder. En rad avvägningar behöver göras. Även om de finns generella kriterier behöver en specifik bedömning göras för varje kulturmiljö och för varje åtgärd, betonade Cissela Génetay. En annan reflektion från arbetet med metodutvecklingen är hur viktigt det är med kunskap om varandras sakområden när vattenvården och kulturmiljön möts.
Hembygdsförbund och andra aktörer
Michael Lehorst, kulturmiljöstrateg vid Sveriges hembygdsförbund, berättade bland annat om Vattenhistoriskt Nätverk, ett samarbete mellan drygt 3 500 föreningar, som verkar för att få till stånd ”konstruktiva lösningar till gagn för både kultur- och naturmiljö vid vatten”. Hembygdsförbundet och nätverket arbetar för att lyfta vattenlandskapens olika värden. Lehorst förklarade begreppet kulturarvstjänster, där till exempel bevarade bruksmiljöer vid vatten lockar turister och bidrar till lokala näringar. Hur blir vattenlandskapet hållbart ur ett bredare perspektiv? Enligt hembygdsförbundet behöver myndigheternas bedömningar utgå från en helhetssyn på landskapet och dess värden. Det innebär bland annat att man måste föra en dialog även med lokala organisationer och med de människor som bor och verkar i landskapet. En annan viktig aspekt är att öka kunskapen om klimatförändringarnas konsekvenser både för vattenlandskapen och deras sociala och kulturella värden. Problemet, enligt Michael Lehorst, är att vattenlandskapens andra värden inte uppmärksammas och tas tillvara i förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för vatten eller i den nationella prövningsplanen för vattenkraft.
Faunapassagen i Västerås – ett gott exempel
Cecilia Rooth-Lagerfalk, antikvarie på länsstyrelsen i Västmanland, berättade om de avvägningar och kompromisser som gjordes under arbetet med den prisade faunapassagen i Svartån, Västerås. Området kring kraftverksdammen och Turbinhuset är en mångfacetterad kulturmiljö och utpekat som riksintresse. Diskussionen kring en lämplig åtgärd för fiskvandring har pågått sedan 2007. För att komma fram till den färdiga lösningen för att öppna upp vandringsmöjligheter i ån krävdes en lång dialog kring vad som skulle kunna vara möjligt i den komplexa miljön. Ett första förslag med omlöp i parken vid ån var inte tekniskt genomförbart. Det nya förslaget skulle innebära ett betydligt större ingrepp i kulturmiljön. Cecilia Rooth-Lagerfalk kunde konstatera att, tack vare en kontinuerlig dialog, samråd och en förståelse för andra sakområden, blev resultatet mycket lyckat. Förutom att fisken har hittat upp i faunapassagen och kulturmiljön kunnat bevaras, har själva utformningen belönats med Västmanlands arkitekturpris 2020. Dialog, högt i tak i diskussionerna och att låta processen ta tid är några av de viktigaste faktorerna för ett lyckat resultat, menade hon.
Fiskvägar och kulturmiljöer
Fiskvägar har byggts sedan 1700-talet, berättade Andreas Bäckstrand, konsult på sea2source. Men trots århundraden av utveckling byggs än i dag dåligt fungerande fiskvägar i Sverige och runt om i världen. Nu är frågan mer aktuell än någonsin, i och med den stora omprövningsprocessen av vattenkraftverk som startar 2022. De kraftverk som ska omprövas måste visa hur de uppfyller moderna miljökrav och det arbetet kommer att ta tid. Vilka åtgärder som är lämpligast kräver noggrann utredning och prioritering. Utrivning är ofta billigare och en mer effektiv miljöåtgärd än att bygga en fiskväg, men innebär större förändringar i landskapet för de närboende. Rådet från Andreas Bäckstrand är därför att länsstyrelserna är med tidigt i processen för att bidra med underlag och synpunkter. Arbetet med projektering och att ta fram ansökningshandlingar tar cirka ett år och innebär mycket bollande med kraftverksägare, myndigheter och övriga berörda. Ett önskemål är även att länsstyrelserna har en samlad syn, där kulturmiljö och vattenvård har enats om en bedömning.
Vägen framåt
Den nationella prövningsplanen för vattenkraften och de olika grupper och samverkansprocesser som möts här blir en kärnfråga framöver. Det var både föreläsare och deltagare överens om. I förslaget till fortsatt erfarenhetsutbyte lyftes tre prioriterade aktiviteter:
- Seminarium om kulturmiljö och den nationella prövningsplanen för vattenkraft. Hur går avvägningen till och vem betalar?
- Seminarium om miljö och vatten i kulturmiljöer. Vilka utmaningar står miljövården inför i förhållande till kulturmiljöer?
- Exkursion med fältbesök för att belysa olika frågor kring åtgärder och kulturmiljö på plats.
Vill du ta del av föreläsarnas presentationer? Kontakta Jonas Berglind, jonas.berglind@lansstyrelsen.se.
Mer information
Kulturmiljöer vid vatten (Riksantikvarieämbetets webbplats)
